Finalist i Fitnessfighten maj 2012...gå in och rösta!

Finalist i Fitnessfighten maj 2012...
Det trodde man ju inte när man anmälde sig! Hoppades gjorde jag men trodde...njaaaaa =)

I vilket fall är det grymt kul och det vore så coolt att vinna så gör som jag! Gå in via länken och rösta på Torleif Eklund!

Tack alla!!!

http://www.fitness-magazine.com/index.php?option=com_content&view=article&id=2031%3Aroesta-pa-vem-som-skall-vinna-fitnessfighten-september-2011&catid=70%3Ainstruktoerstaevling&Itemid=104

42195 kalla meter

Då var det över, 42195 meter sprangs igår.

Väderförhållandena var nog från början det värsta tänkbara. 6 grader, vindar upp mot kulingstyrka samt ett ihållande regn som skulle fortsätta hela loppet. Tydligen var det den kallaste junidagen sedan 1927 enligt Tv4 och på västerbron där det blåstes som värst ska den upplevda temperaturen varit nollgradig. Myspys så det stod härliga till med andra ord!

Den personliga formen var bra och jag hade kolhydratsladdat samt vätskeladdat ett par dagar nu. Kände mig nästan lite svullen av all mat och allt vatten.

När jag strax innan kl 11 på förmidagen fått mitt startnummer, bytt om, dragit på mig en sopsäck för att skydda mot regnet, började en tämligen lång väntan. Försökte gömma mig i ett tält men var lite oroligt i benen så jag var tvungen att ta mig ut! Fickorna var laddade med vaselin, tejp samt 3 st powerbars och skulle ge mig energi under loppet. Nu skulle det bara drickas lite mer vatten och sen klara av ett safty-toabesök så var jag ready to go!

Jag gick till min startfålla med regnet piskande mot ansiktet och det kom vindbyar som fick folk att vackla och kepsar att flyga all världens väg. Startgruppen som startade 12,00 sprang iväg. 12,10 var det min tur. Lyckades komma nästan längst fram inför andra starten och vips så var vi iväg!

Det kändes otroligt skönt och lättande att vi äntligen fick börja springa. Jag var lite småspänd innan och ville mest bara komma igång.  Det är väldigt lätt i början av lopp att bara ryckas med alla entusiastiskt överladdade löpare och dra på för fulla muggar inledningsvis, gjorde den missen 2004, men jag lyckades ganska snabbt hitta ett bra tempo som trotts allt låg 10-15 sek över mitt tänkta tempo. Senare visade det sig att jag behövde dessa extrasekunder!

Allt flöt på bra även om vädret var emot oss. Man blir ändå ganska ok varm efter 5-10 min löpning och det var egentligen bara när det friskade i och när man fick undvika stora vattensjöar på vägen som vädret märktes. Efter 8 km var vi uppe på västerbron. Den absolut tuffaste, brantaste och blåsigaste delen av banan. Dyngsur kom jag ner därifrån och jag visste att mitt serviceteam (Jenny, mamma och pappa) stod där och väntade någonstans (btw all heder till er som trotsade vädret för att hjälpa och peppa!!). Jag fick syn på dem och tog mig tid för ett klädbyte som tog lite väl lång tid men som ändå var skönt då jag var dyngssur! Där fick jag nytta av de bonussekunder som jag tjänade i början av loppet.

Sen var det bara att ge sig iväg igen! Efter 15 km var vi inne på andra varvet som var det längsta då det tog en avstickare på djurgården. Här kom flagglöparna för 4 timmar (löpare som bär på en flagga som visar vilken tid de ska springa på, överlag ett bra hjälpmedel för oss som har en måltid men som inte riktigt vet tempot) ikapp mig och jag började följa dessa. Vi passerade halvmaran på 1 tim 59 min 30 sek vilket jag tyckte var lite långsammare än jag hoppats på. Följde flagglöparna några km till och hela tiden rullade matematiken i mitt huvud för att se hur jag låg till för att komma under 4 timmar. Kom fram till att jag troligen måste öka lite för att ge mig själv chansen att lyckas. Hade jag fått sluttid 4 tim och 1 min så hade jag lika gärna kunnat få 4 tim 15 min. Krafterna fanns även om benen började bli grymt stela.

Loppet flöt på oväntat bra även om min gps-klocka visade ca 500 m längre löpt sträcka än vad kilometerskyltarna efter vägen visade. När vi passerade 30 km kändes det fortfarande bra men jag visste att om 3-4 km kommer västerbron en andra gång + att kroppen absolut inte var van vid distanser som dessa då jag som längst sprungit 23 km innan maran. På tämligen kort tid kunde jag bränna ut mig vilket lett till den berömda väggen! Det var dok inte läge att fega ur nu, jag var fortfarande tvungen att hålla tempo för att klara 4 timmar.

Västerbron klarades av med bra fart och gott mod! Efter västerbron väntade ju serviceteamet på mig igen men denna gång nöjde jag mig med att vinka glatt och sen löpa vidare. Sista kilometrarna kände jag att det skulle gå, jag skulle klara det… om det nu inte var så att någon klant framför mig snubblade, eller att jag snubblade… eller halkade…eller nåt. Inget av detta skedde dock det jag var ganska överväldigad och var ganska nära tårar när jag korsade mållinjen på 3 timmar 58 min 6 sek (5 min 39 sek per km). Dels är man så fysiskt utmattad så man kan börja grina bara för det, sen var jag otroligt stolt över att klara mitt mål!

Vädret var nästan jobbigast efter målgång för direkt man stannade till så stumnade hela kroppen och man började frysa nåt så överjävligt att det nästan var overkligt! Skakandes fick jag min medalj, en t-shirt som visade att jag gått i mål, en påse med ätbart diverse.

Efter att jag fått på mig torra kläder så mötte jag tillslut upp med serviceteamet och då höll jag på att börja grina igen :P Så skönt att få nån att berätta för, förklara, krama… Nu är ju frågan om det bli Lidingö i höst =)

Idag är jag stel. Vänster lår ömmar nere vid knävecken och höger vad känns inte bra! Fötterna är ömma på ovansidan men humöret är på topp och stoltheten sitter nästan utanpå kläderna. Ska försöka bjuda poå bilder någon dag!

Tack alla för all pepp, tack World of shape för att ni hjälpte mig att komma i form tack världen för att du finns!!