OS är ett intressant inslag i livet. Vartannat år går jag från totalt ointresserad av diverse skytte, curling, judo mm till att bli mer eller mindre expert på nämnda sporter!
Jag börjar använda fackspråk som jag några veckor tidigare inte ens tänkte på...
Före OS: Havremoppe med lirare
Under OS: Ekipage
Före OS: Lerduveskytte
Under OS: Skeet
Före OS: spela runt å finta lite
Under OS: Upprullning
Jag kan bli fruktansvärt intresserad av alla möjliga sporter men det känns som jag som svensk får falla på målsnöret heeela tiden. Den nytagna silverpengen kan väl ses som bra men med tanke på att vi var en tånagel från guld så är väl ett missnöje befogat?
"Åh va bra att vara fyra i värdlen iaf" såg jag nån dåre säga när Sara Sjöström precis missade pallen i simning. Fy fan för den platsen! Kan lika gärna komma sist.
Missförstå mig inte nu. Jag beundrar alla idrottare som ger järnet för sig själva samt för att leva upp till befolkningens förhoppningar men jag vet bara att jag inte skulle vara nöjd med att komma fyra... på samma sätt som jag INTE skulle vara nöjd om jag för en gång skull fick skrapa triss i TV4 och "bara" vann 50 000 kr (minsta möjliga vinst, högsta är väl 5 miljoner?).
Skulle Tilde de Paula då säga:
-Åh va kul med ett sånt tillskott vad ska du göra nu?!
Skulle jag nog svara:
-Jadu först ska jag gråta eftersom jag missade en av mina få chanser att vinna stort. Sen ska jag fortsätta gräma mig i några veckor. När jag väl kommit över besvikelsen ska jag kanske köpa en mjukglass!
(Alternativt svar blir att sno Glenn Hysens svar efter misslyckandet i fotbolls-VM -90:
-Det här va kuken...nu ska jag supa mig full i midsommar!)
Klart jag i grunden skulle vara otroligt nöjd över ett tillskott på 50 lax men med tanke på vad man kan vinna så är det ju lite av en nitlott...