...men svetten i pannan stod han där. Nu var det allvar...på riktigt. I veckor hade det bara varit en tanke som växt inom honom men nu var tanke verklighet. Morgonens förberedelser hade varit minutiösa. Packat väskan...dubblekollat och trippelkollat att allt var med. Stadig frukost för att sedan, denna viktiga dag ta bilen till arbetet. Med väskan i ett hårt beslutsamt grepp gick han till sin plats. Det var inte dax än.
Kl 11,22 exakt var tiden inne. Han tog tag i väskan som denna gång kändes 10 gånger tyngre än vad den egentligen var. Väl på plats ställde han ner väskan, tog ur pjäsen och ställde den på golvet. Han tog av sig skjortan och stod där i t-shirt och byxor. Var det dax nu? Händerna och fötterna var fuktiga av svett och anspänningen gjorde att det började pärlas i hans panna. En svettdroppe föll från pannan ner på läppen och han ryckte till. Smaken av den salta droppen var den första känslan han reagerat på sedan han entrade rummet. Han ställde sig på pjäsen. FAN!!! Kan det vara sant? han tar av sig byxorna och ställer sig igen. Hmmm, mycket bättre men kan det verkligen betyda... På med byxorna igen och upp på pjäsen. Inte samma resultat. Av och på igen...och ytterligare en gång för att fastslå att han fått rätt information. Av folket och aktiviteterna utanför rummet hade han varken hört eller lagt märket till. Så stort var hans fokus. Efter att ha packat ner pjäsen i väskan igen gick han ut till sin plats. Förnöjt satte han sig ner, tog ett djupt andetag och log. Äntligen visste han...på vågen han använder hemma väger han 0,3 kg mer än på vv....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar