Tycker det inte går många dagar mellan de gånger man kan läsa hur föräldralediga mammor beklaga sig över hur män förutsätter att det ska vara tipptopp i hemmet när de är mammalediga. Det delas massa statusar och bilder om detta hit och dit och det sprids någon allmän uppfatting om att detta gäller ALLA män. Läser lite kommentarer som "Åh vad bra, den delar jag", "Stämmer sååå bra, så är det!" bla bla och jävla bla bla!!! Ge fan i det helt enkelt!
Jag blir uppriktigt förbannad på detta antagande som sprids som om det skulle gälla alla män! Ungefär som att jag ska lägga ut nedlåtande texter om kvinnor för att vissa av dem antar att männen ska fixa bilen...eller bygga om...eller vad annat fysiskt arbete som krävs. Märk nu att jag skrev "vissa kvinnor"...
Fokusera ist på den förmån som vi har att få vara hemma med barnet i den omfattning som vi ändock kan. Vilken förälder vill inte vara hemma och knyta kontakt med sitt barn? Är väl det underbaraste och roligaste som finns. Det krävs inte att den föräldern som är ledig ska gå runt och njuta av livet för den är föräldraledig. Föräldrar som påstår att det lever detta underbara liv som är som små moln hela tiden vill till 99,9% framställa sig som superföräldern utan några brister...vilket det givetvis har! Man ska få igång en fungerande vardag och det är inte det lättaste under barnets första år. Det krävs sina duster, sina motgångar och sina gräl. Men när allt kommer omkring tror jag det är ett fåtal som i efterhand skulle säga...jag önskar jag hade fått jobba ist för att vara hemma med "hen".
Senast i raden är att hylla Alex Shulman för att han belyst detta problemet med "den klagande mannen". Han har lagt ut en text tillägnat "alla män". Frågan är om det inte är VM i grundlös generalisering när det gäller detta. Hur många kvinnor hör era män klaga på att ni inte sköter hemmet när ni är mammalediga? Är det någon stackare som räcker upp handen är det uppriktigt synd om er. Skicka er man på kurs för föräldrakörkort för lever man så i de blå om att hemmet ska vara toppfixat av den som är hemma så har man ju faktiskt inte fattat något alls och är lite lätt "dum i huvet"!
Att det uppstår diskussioner pga trötthet under småbarnstiden är en helt annan sak. Sen har väl det med en massa förväntningar och antaganden att göra. Vi småbarnsföräldrar har kanske en förmåga att tolka in allt för mycket i meningar, hur de sägs, kroppsspråk osv. Men åter igen. Förstår man och accepterar man inte det så åter igen...är man kanske lite smått "dum i huvet".
Det va mina 50 cent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar