Jag väcks upp ur min dvala av en tanke! Det var något jag skulle göra!?! Liggandes på soffan börjar jag sortera tankarna från igår...ulitamate fighting? nej... svindlande aktieaffärer? nej....klippa gräset? nej... Irritationen börjas sakteliga smyga på. Att jag inte kan komma på!
Utanför hörs billjud och plötsligt en smäll! Boooom. Det fick mig att minnas Vietnamnkriget där jag ensam kvar i plutonen övermannade en grupp fiender. Tog dessa tillfånga. Detta var början till slutet på ett krig som pågått i åratal! Åter till verkligheten. Det var mina militäriska gener och i en tanke som en gång i tiden var så självklar som jag fann svaret.
I huvudet hörde jag Löjtnant Wong skrika på mig. Pushups Eklund! Do those fucking pushups!
Direkt slängde jag mig ner på varagsrumsmattan. Jag hade ett projekt som handlade om att på 6 veckor lära mig göra 100 armhävningar i rad utan vila.
Detta projekt hade väckt de sedan många år tillbaks gömda tankarna om krig.
19 st vila 45 sek
19 st vila 45 sek
22 st vila 45 sek
22 st vila 45 sek
18 st vila 45 sek
18 st vila 45 sek
22 st vila 45 sek
Gör max antal men helst över 45 st....
När jag kom till 20 av de sista 45 var jag helt slut. Såg Löjtnant Wong framför mig och pressade mig till 10 till. Med blodsmak i munnen fick jag se mig besegrad. För första gången i livet var jag besegrad! Såg hur Wong hånlog mot mig och jag slog i luften mot den illusion av honom som framträdde framför mitt dimmiga ansikte. Jag föll platt ner...avsvimmad! Vaknade av TV som visade Teletubbies. Detta djävulusiska program! Snabbt gjorde jag 30 till för att på så sätt hämnas Wong! Nu var jag stark, oövervinnelig!!! Hade Hulken varit här hade han skämts för sina muskler och sjunkit ihop som den miniatyr han framstod som bredvid Eklund!
POWER!
(OBS: detta är skrivet med stor självdistans och om det inte framgår så ser inte mitt liv riktigt ut som i texten) ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar