Tjohopp...solen skiner och runt hörnet väntar sommaren. Vad kan man mer begära en dag som denna...förutom att man varit hemma och slappat då! Ibland så han jag ganska höga krav på livet, tycker i och för sig att man ska ha det, man lever bara en gång. Men det kan ibland vara svårt att uppskatta det lilla. Skulle inte behöva se allt så stort ibland utan mer...som Ferdinand kanske! Vara nöjd att sitta under sin korkek och lukta på blommorna och skita i att en massa dårar försöker få en att fäktas. I mitt fall handlar det väl om att bortse från rättegångar, tvister, sjukdomar och ekonomi och istället uppskattat varje gång barnen ler mot mig. Varje gång sambon ger mig uppskattning eller när vänner ställer upp på mig, vad det än gäller, litet och stort.
Att vara känslomänniska som jag är kan vara både positivt och negativt. Jag tar åt mig oerhört mycket av omgivningen. Men samtidigt visar jag också väldigt mycket. Båda dessa mynnar i positiva och negativa upplevelser men sån är jag. Vissa kan se det i väldigt svart eller vitt. Jag vet inte hur jag ska beskriva det för egen del. Svart eller vitt funkar inte. Faktum är väl att jag ibland själv är århundradets gråzon utan klara linjer som man kan följa. Svårt att beskriva sig själv...knappast nödvändigt heller. Tror inte jag är så svår utan de som känner mig vet vart dom har mig...oftast! Man måste ju förvåna ibland också för att inte vara förutsägbar...
Mitt projekt ang armhävningar och situps då? Hur går de med det?
Körde maxtest igår och på 2 v har jag ökat från 35 till 50 armhävningar, egentligen bara 2 v kvar eftersom jag "hoppade över" de första 2 men vi får se. 6 v gav jag mig och är det de som behövs så är det så.
Situpsen har jag ökat från 25 till 40 iaf. Borde kanske säga cirka 40 egentligen för dom sista 2-4 var väl inte helt väl utförda!
I vilket fall så går det framåt på båda fronter vilket väl ändå är viktigast!
C u when u get there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar