Jag har fått skäll. Kanske befogat sådant men man måste få reagera. Det är kanske inte livsviktigt men det betyder massor. Engagemang, passion. När ens favoritlag gått från att vara mittenlag till att kämpa om en ligatitel så lever fotbollen upp. Det som bara var en uppgiven suck tidigare förvandlas till blodigt allvar. Nu är ju varje match så otroligt viktig och poängtapp likt det igår fick faktiskt mig att tappa besinningen!
De fyra övertidsminutrarna mellan City - Spurs i korthet.
Min 90: (fortfarande sittandes i soffan) Ok fyra minuter, det är väl ok med tanka på skador
Min 91: (När Spurs från ingen stans helt plötsligt kommer 2-1 rusar jag upp å ställer mig 30 cm från TVn) Ja ja JA...NEEEEEEEJ MEN VA FAAAN...idioten får väl komma längre fram i banan å passningsjävlen behöver för fan inte komma så långt fram...
Min 92: håll ut nu...en pinne är ok...
Min 93 å jävla 40 sek: (fortfarande ståendes 30 cm från TVn...Straff...STRAFF vadå straff???? (jo det va väl straff men va fan...dåren som fick den skulle varit utvisad för länge sen)...(behåller ändå nån form av lugn till straffen går i mål...då brister det...) Men jävla fan så satans orättviiiiiiiiist!!! Får tag i en kudde som jag drämmer 3 ggr rejält i soffan
Jenny dyker upp från "ingenstans" och läxar upp mig för hur man låter inför barnen. Mitt svar är väl allt annat än förstående då barnen inte ens är i samma rum (jag tar inte sådan kritik så bra och framför allt inte medans det fortfarande brinner i huvudet). Dock får jag väl krypa till korset och hålla med...till viss del...men förstå mig också...sååå nära seger blev till en förlust sista sekundrarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar