Svett är fett som gråter!: Natursköna Björnön!

Idag var jag ledig från jobbet. Väldigt skönt även om jag inte varit så produktiv. Bestämde mig ganska snabbt att dagen skulle innehålla en löprunda i Björnöns milspår iaf. Man får ju passa på innan snön kommer och det är tjäle i marken! En kompis till mig påminde mig att redan den 2 november förra året kom snön och vi vet ju alla hur segdraget det var att bli av med den! Idag var förutsättningarna 8-9 plusgrader och molnigt.

Vidare måste jag ju erkänna att det var lite av en tanke att få ett kraftigt miljöombyte i löpandet oxå. Att ligga och nöta Morängatan till Statoil Eriksberg och tillbaks är ju inte direkt världens charmigaste nöje...även om det ibland är himla läckert när lastbilarna smäller på hellyset så man ser sig själv likt en röntgenbild från sjukhuset...satan vilka starka strålkastare vissa har...tar oxå ca 45 min innan man har nån form av mörkerseende igen efter att de åkt förbi. Har man otur har man virrat sig bort till Wästerquarn och hamnat mitt i ett träskoslagsmål innan man urskilja konturerna av andra människor igen.

Det blev iaf en skön runda i en mycket fin höstnatur! Är ju lite mer kuperat att springa i terräng än på cykalbanor men det är nog bara bra för ben och stjärt även om löpningen blir ganska lidande av terrängen. Det gick hyfsat och med några småstopp för tekniska strul (därför jag inte kan redovisa nåt från Endomundo) samt stop för att bevittna den otroliga naturen så kom jag in på ca-tiden 52 min. Helt ok enligt mig!!! ...just ja...satte hjärtat i halsgropen efter ca 7 km då jag trampar snett så det sjöng om det. Den omedelbara smärtan fick mig att se en viloperoid på 1-2 veckor framför mig. Jag hade dock tur och kan tacka min gedigna fotbollskarriär (som innehållit otaliga stukningar av fötter) för att det gick över snabbt. Kan i stort sätt gå på utsidan av foten med fötterna i 90 graders vinkel inåt..så slappa å fina är de ledbanden! :P

Strulet med Endomundo innebar att jag lyckades stänga av den efter ca 4 km och fick sedan starta om den igen och påbörja en ny mätning. Tidigare när jag sprungit har jag funderat på hur bra kalibrerad mätningen är i programmet, dvs om och hur stor en eventuell felmarginal kan vara. Det visade sig att när jag slog ihop båda passen då jag gått i mål, så blev det enligt Endomundo 9,85 km på den en mil långa sträckan. Alltså 150 meter fel. Sen är väl inte alla spår EXAKT den sträcka som står utan det kan nog diffa ett par hundra meter plus eller minus. Min slutsats är att det är skönt att programmet troligen inte visar för mycket så man tror man springer längre än man gör!

Följ den gröööööna märkningen för milen...