Idag fick vi rada på att det skulle bli en liten organisatorisk förändring på jobbet. Många var missnöjda över det. Andra (som jag själv) såg inga större problem i det utan ser förändringen som något positivt redan från början.
Att folk reagerar när deras trygga vardag rubbas är helt förståligt tycker jag. Det innebär ju en förändring på många sätt. Man kan få nya bordskamrater, nya fikavänner, nya arbetsteam, ny chef mm. Allt sådant kan ju kännas lite otryggt. Har full förståelse för det men nåt som jag tycker känns lite konstigt är inte att det uppstår oro och ovisshet utan sättet det görs på. Jag tycker det känns som den öppna oviljan att förändra nästan gör att man ser ner på andra drabbade individer. "Vi jobbar så bra där jag sitter" "Min grupp fungerar toppen" osv. Jag kan tycka att det låter illa...ungeför som alla andra inte platsar i "mitt fina team"... låter verkligen som man ser ner på andra medarbetare och det vettefasen om det är ok! Säkert 75% av alla som drabbas av en förändring (inte statistiskt säkerställt utan mer en väldigt grov gissning) tänker säkert negativa tankar så det är naturligt. Men hur dessa framförs inför andra...njaaa...fast alla reagerar olika. Vem är jag att dömma =)
Jag trivs jättebra där jag är och ser inte att jag måste få en förändring just nu för att jag ska känna motivation. Däremot är ett beslut om den redan tagen och då är det väl lite så att iaf jag gillar läget. "Ting Tar Tid" ska den gamla stofilen Bo Ahrenfeldt ha sagt. Får vi låta detta sjunka in och välkomnar...nästan omfamnar förändringen (jäklar va fint det lät ;) ) så kommer den säkerligen leda till förbättring på alla plan!
Peace, love and understanding!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar