Utvalda ledare som bli självutnämnda diktatorer låter väl läckert och modernt? Varför lyssna när man kan bestämma själv? Varför lyssna när man kan peka med hela handen och berätta hur den bästa av världar uppnås? Varför föra en dialog när ens egen röst är fin som sammet och alla andras ord är meningslösa och bortkastade.
Politiska motståndare såsom Kinas blinde advokat Chen Guangcheng får föra en ensam kamp för att inte blir nertryckta. Grejen verkar vara att om en grupp möter en diktator som ledare så bör väl det logiska vara att gruppen för en gemensam kamp för att få diktatorn att fatta att ledarskapet inte funkar. Se lex Gadaffi…även om det är ”way over the top” för att få en diktator att fatta.
Så ni som är utsatta för diktatorlikt styre, oavsett det är inom idrotten, skolan, arbetet eller in någon annan organisation. Gå ihop och gör något åt det…ensam är stark men tillsammans kan man göra förändring!
Ta ingen skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar