Ledarskap

Ledarskap kan tyckas vara en enkel sak för vissa och en svår sak för vissa. Alla har nog haft någon form av ledare som gör det väldigt bra och även ledare som gör det mindre bra.

Ska man leda en grupp människor måste man kunna ”ta” människor. Kan ledaren inte prata till gruppen eller individerna i gruppen så blir det problem. I samtal mellan ledare och gruppen/individer måste budskapet nå fram utan att ge mottagarens självförtroende en törn. Ledaren bör inte heller förmedla ett budskap som en envägskommunikation, utan ha en dialog där mottagaren kan svara för sig och ledaren ska lyssna och värdera informationen. Att leda en grupp individer men behandla alla individer på olika sätt är inte heller optimalt. Genast kommer jämförelser att göras mellan individerna utan ledarens vetskap och irritation/frågetecken/förvirring kommer uppstå. Sen måste ledaren i detta också förstå att den har just med individer med olika behov att göra. En ledare bör också vara tillgänglig och synas i gruppen. Det ska vara motiverande att se ledaren driva gruppen och man vill känna en gemenskap. En ledarlös grupp tycker jag tenderar att splittras. Antingen i olika grupperingar eller som individer och det hela leder till att ledaren ifrågasätts och ledarens agenda förbli oklar vilket är förvirrande för gruppen. Grupper består av individer men olika behov, åsikter och värderingar och är inga verktyg eller robotar satta till att göra en uppgift och sen hålla käft… 

Det ledarskap jag upplever nu på flertalet håll är tyvärr antingen envägskommunikation där något ska förmedlas utan att vara lyhörd på gruppens/individens funderingar/idéer eller ledarskap utan att synas. Information ska bara förmedlas utan känsla eller förmåga att ta till sig av de många funderingar som ventileras. På ett annat håll är bristen på ledarskap mer och mer tydlig. En stor grupp gungar fram och tillbaks i en stor skuta utan åror och styrinstrument. Frågan är hur länge det fungerar utan att skutan går på grund??

Väldigt frustrerande är det iaf och det sliter på grupperna. Ledarskap utan lyhördhet och utan förmåga att lyssna till gruppen är allt annat än bra. I det sammanhanget jag pratar om nu fanns det en ledare som var engagerad, driven, lyhörd och som försökte få till förändringar. Tyvärr gick det nog inte som förväntan utan ledaren lämnade gruppen ist för att få tillgång till den position som ledaren var värd. Men så blir det om en ledare kommer in i en organisation som länge har varit felriktad och de som leder hela organisationen bara fokuserat på budgetar ist för gruppens välmående. En nöjd grupp måste ändå vara en ganska viktig del i helheten att kunna leverara önskade resultat. Snålhet och tomma löften skapar missnöje och sämre insattser från gruppen… 

Många och röriga tankar men det var iaf mina tankar just nu…och orden ledare och ledarskap har nog använts till förbannelse men vad gör det om hudnra år???